Nu är det sent och jag ska sova, men jag läste nyss en sak som ja? Det gör mig inte arg, jag blir inte svartsjuk, men något gör mig irriterad i kroppen. Det är på något sätt alltid likadant, andra får men som tex jag får vänta. Alltid är det så, är det någon annan så vill man göra "nått" , är det jag då tvekar man?
Jag är så van nu, efter många många år. Men jag blir lika less, kanske besviken? varje gång det är så. Varför lägger jag det inte bara åt sidan och låter det vara som det är, varför ska jag finnas 24/7. Jo för att jag vill, men att bli behövd när det passar sånt funkar inte för mig längre. Jag måste sätta gränser själv, men jag vill ju hela tiden.
Ne godnatt sov gott alla <3