Nu är det så här att jag är singel. Jo de är fan som de låter.

Det känns jätte hemskt och jag är väldigt ledsen över det, men samtidigt så lättad. Bollen var hos honom och han valde att kasta iväg den istället för att behålla den. Jag har givit honom så otroligt många chanser, även nu fanns det en chans för honom att en gång för alla bevisa.

Till en början var han jätte elak, men jag höll mig hela tiden. Jag hörde inte av mig efter en vecka så skrev han, och det värmde min kropp. Har skrivit på msn någon gång sen de här hände. Och då har han skrivit jätte snälla saker och jag har blivit så glad, men ändå varit hård. För han vägrade prata om det de handlade om.

Sen 2 dagar efter han skrivit till mig så är han med någon annan. Och ja, vad ska jag säga, vad ska jag göra? Bli krossad, ner tagen på jorden. Självklart, men det får mig ju att inse mer och mer. Ett andra handsval har han haft hela tiden, och flörtat med så fort det är slut, kanske medans också. Kan ju inte heller kännas så bra för henne.

Och nu har jag berättat det, jag ville inte kasta ur mig något i bloggen förren jag kände det var slut på riktigt. Men när jag såg det, då fanns det bara ett stopp.

För 2 dagar sen så skulle det varit 3 och ett halvt år mellan oss. Det gör så ont, det svider verkligen. Min kärlek till honom har varit/är så obeskrivligt stor. Annars skulle jag inte gång på gång förlåtit.

Nu har det gått ja 3 och ett halft år kan man säga, och den tiden har varit både bra och dålig.

Jag hoppas att allt bleknar med tiden, men aldrig någonsin kommer jag att glömma.

Aldrig någonsin kommer jag glömma den speciella beröringen, de fina leendet, alla fina ord aldrig någonsin kommer jag glömma hur du är. Du är fin, innerst inne.

Ha det bra, lev livet fullt ut. Du är fri, jag är fri.

Oändligt va det.

</3   :´(