Efter skolan gick Jag, Matilda och Emma ner på stan. Emma köpte en tröja sen åkte hon hem. Då gick jag och Matilda runt lite och vi tog oss en fika. Gott och trevligt. Jag hittade också ett par super snygga skor - ja jag vet, men dessa måste jag bara ha.

Kom hem och tankarna satte igång. Sen kom de stora steget jag aldrig trott att jag skulle klara av. Jag berättade att det kanske var bra om vi gick vidare på riktigt. Att vi borde minska på vårt pratande, för mig är det svårare att släppa greppet av att höra din röst nästan varje dag. Jag älskar dig, det kommer ta tid innan min kärlek svalnar. Och svårare och hårdare var det när du säger att du fortfarande älskar mig. Men allting går inte att reparera alla gånger. Jag vill inte vara en gangsterbrud, jag vill inte ha det förhållandet vi haft. Det har aldrig varit lika besvarat av dig. Det är hårt och det är svårt... Men det kanske kommer något gott från det hela? Nu tänker inte jag yttra mig speciellt mycket mer, ingen vitts i att skriva massa tycka synd om mig själv saker.

---

Den här texten glömmer jag aldrig iallafall, jag minns exakt när du skickade den, vart jag var och hur jag mådde.

I try so hard can't seem to get away from misery
Man I try so hard always being a victum of these streets
Anit my fault cause I try to get away but trouble follows me...
And still I try so hard.. hoping one day you'll come and rescue me.....
But until then... I'll be posted up here rain, sleet, hail snow...
Until then... I'll be posted up right here with my heat getting dough...