Jag vet inte vad jag ska göra, ska det vara så här? Du tänker ju inte höra av dig iallafall det är ju en sak som är säkert och jag vet att det gör du för ren tjurighet. Du ska visa nu att du inte behöver mig efter du sa det där. Jag tror jag vet precise hur du tänker, du kan nog också tänka och tycka att det var jag som gjorde fel eller att det är jag som borde höra av mig.
Nu ska jag berätta en sak. Jag frågade dig en frågan enbart för att jag bryr mig om dig, jag berättade inte av vem jag fick höra det i förtroende för den människan.
För att jag inte berättade vem jag fick höra det av så säger du : Jag trodde vi var vänner, men tydligen inte?
Okej, vilken vänskap hade du med mig då? En vänskap om att få veta det oviktiga eller en vänskap om att bry sig om varandra?
Jag har alltid brytt mig om dig, jag har varit vaken nätter för din skull, jag har legat och tröstat dig i timmar, jag har gjort allmänna saker med dig när du varit nere, jag har varit en bra vän tycker jag, jag hade då tydligen verkligen fel?
Men enligt dig så förstod du att jag inte var din vän för jag inte berättade vem som sagt det till mig.
Då jag förstår att vänner inte är mina vänner är när dom gjort något elakt eller bara skiter i mig när jag mår dåligt. Men någon som finns där för en, någon som lyssnar, någon som kommer med råd, någon man har roligt med, någon man tycker om, det är en vänn för mig. Men det jag gjort för dig var tydligen inte värt mycket i dina ögon när du upptäckte så fort att vi tydligen inte var vänner.
Du kanske klarar dig utan mig, du mår så bra osv. Men jag tycker det är tufft utan dig, det är tråkigt utan dig, din tokighet saknar jag.
Har funderat på att smsa, har funderat på att ringa. Men jag tycker inte att det är min uppgift i detta läge faktist. Men har börjat insett att det är ingen vitts att vänta på att du ska höra av dig, för du ska väl visa att du inte behöver mig nu när du sagt så där.

Jag tycker det är sorjligt, för jag verkligen älskar dig!
Jag kan inget göra, alla stunder verkar vara förbi.